Agneta Ståhl

Sedan mitten av 1970 talet har jag varit verksam som forskare vid institutionen för Trafikteknik, numera Teknik och Samhälle, där  mitt forskningsområde varit äldres och funktions­hindrades sär­skilda förutsättningar och behov i trafik/transportsystemet. Sedan mitten av 1980-talet har forskningen kring äldre och funktionshindrade setts som ett självständigt område inom institutionen, för vilket jag varit forskningsledare. 1996 underströks vikten av forskning inom detta område ytterligare då Kommunikationsforskningsberedningen och Vägverket gemen­samt bevil­jade medel för ett tvärvetenskapligt Kompetenscentrum inom området Trafikmiljö för äldre och funktionshindrade, för vilket jag fungerar som forskningsledare.

Min forskning inom området trafikmiljö för äldre och funktionshindrade har under de drygt 25 år jag arbetat med dessa frågor, haft en bred inriktning och omfattat såväl säkerhetsaspekter som planering och organisation. Utgångspunkten i forskningen har varit brukarna själva, deras individuella förut­sättningar och funktionella förmåga. Forskningen belyser vilka krav äldre och funktionshindrade behöver ha tillgodosedda för att trafik/transportsystemet ska kunna anses vara tillgängligt även för dessa grupper. Mitt avhandlingsarbete 1986 fokuserade vilka sociala konsekvenser bristande färd­medels­tillgång har för äldre personer.

Inom kollektivtrafikområdet har min forskning ett tydligt ”hela resan perspektiv”, dvs information, gångmiljö, håll­platser, trafiksystem, fordon och service måste inkluderas. Forskningen har inneburit att nya trafikformer och tekniska lösningar introducerats och testats oftast i nära samarbete med kollektiv­trafik­branschen och kommuner. Under 1980-talet samarbetade jag under en 10-årsperiod med Borås Lokaltrafik och Borås kommun, då Servicelinjetrafik introducerades i Sverige och under 1990-talet med Uppsalabuss och Uppsala kommun då bl a låggolvbussar infördes i landet. Utvärderingar av de lösningar som genomfördes i Borås och Uppsala visade tydligt att ett kollektivtrafiksystem som planeras utifrån äldres och funktionshindrades särskilda förutsättningar och behov, medför en ökad rörlighet och livskvalitet för många. Under senare delen av 1990-talet har jag vidgat min forskning till att även omfatta utveckling av fordon för kollektivtrafik och andra samhällsbetalda transporter (t ex färdtjänst och sjukresor). Detta arbete har bl a genomförts inom ramen för EU-projekten MULI-bus och Taxis for All där jag samarbetade med svensk industri. Forskningen inom kollektivtrafik­området har fortsatt med flera doktorandprojekt inom Kompetenscentrumet.

Ett annat forskningsområde som jag ägnat särskild uppmärksamhet åt är äldres säkerhet i trafiken, både som bilförare och fotgängare. Under 1980-talet började jag studera äldre bilförares olyckor och dess olycksorsaker. Detta arbete inleddes nationellt, men fortsatte snart till ett nordiskt samarbets­projekt och utvecklades under 1990-talet till att även omfatta ny informationsteknik i fordonen. Denna forskning har också fortsatt i doktorandprojekt inom Kompetenscentrumet. Äldre fotgängares säker­hets­risker är och har varit ett annat viktigt forskningsområde. Äldres fallolyckor fokuserades tidigt och har resulterat i samarbete med ett flertal kommuner där konkreta åtgärder i gångmiljön genomförts i syfte att öka tillgängligheten och säkerheten, vilka sedan utvärderats. Under den senaste 5-årsperioden har min forskning även fokuserat personer med orienteringssvårigheter, särskilt blinda personer, och vad som kan göras i gångmiljön för att öka tillgängligheten och säkerheten för dessa grupper.  Forskning inom dessa områden pågår nu inom ramen för Kompetenscentrumet.

Under min tid som forskare har jag haft ett stort internationellt utbyte med uppdrag åt organisationer som ECMT (European Conference of Ministers of Transport), OECD och NMR (Nordiska Minister­rådet) samt samarbete med konsulter och trafikföretag i U.S.A. och Kanada för att implementera svenska trafikkoncept t ex servicelinjetrafik. Jag har även deltagit i ett 10-tal EU-finansierade projekt, t ex EDDIT som studerade äldre bilförares krav vad gäller ny informations­teknologi i fordon och nyttan av densamma; SAMPO där ny informationsteknologi användes för att ytterligare utveckla och effektivisera s k anropsstyrda mellanformer av kollektivtrafik; TELSCAN som tog fram Guidelines i syfte att öka kunskapen bland tillverkare, planerare och andra forskare om vilka krav äldre och funktionshindrade behöver ha tillgodosedda vid framtagandet av ny teknik; HOTEL och SIZE som studerade mobilitet och livskvalitéfrågor bland äldre personer i relation till trafikmiljön.

Forskning som rör äldre och funktionshindrade och deras relation till omgivningen, i detta fall trafik/transportmiljön, måste bedrivas tvär/mångvetenskapligt för att allsidigt kunna belysa sam­hälls­nyttan. Gränsöverskridande samarbete och helhetslösningar blev tidigt ledord för min forskning, som i slutet av 1980-talet medförde ett drygt 10-årigt samarbete med institutionen för Byggnadsfunktionslära (professor Owe Åhlund). Samarbetet innebar att boende och transporter för äldre integrerades i gemensamma forskningsprojekt. Detta samarbete utvidgas till att även innefatta vård för äldre genom samarbete med institutionen för Samhällsmedicin i Malmö (dr Lena Annerstedt). 1996 bildades Kompetens­centrumet Trafikmiljö för äldre och funktionshindrade med doktorander från ett flertal discipliner - trafikteknik, byggd miljö, kulturgeografi, psykologi, sociologi och arbetsterapi. Sedan bildandet av Kompetenscentrumet 1996 har jag haft ett mycket nära och berikande samarbete med professor Susanne Iwarsson och hennes forskargrupp vid institutionen för Hälsa, vård och samhälle vid medicinska fakulteten. Idag är detta samarbete djupt integrerat i gemensam teori och metodutveckling med handledning över de två fakultetsgränserna som ett naturligt inslag i verksamheten.

CASE- Centre for Ageing and Supportive Envrionments