Agneta Ståhl

Sedan mitten av 1970 talet har jag varit verksam som forskare vid institutionen för Trafikteknik, numera Teknik och Samhälle, där min forskning fokuserat äldre och personer med funktionsnedsättningar och deras särskilda förutsättningar och behov i trafik/transportsystemet. Sedan mitten av 1980-talet är forskningen ett självständigt område inom institutionen, för vilket jag är forskningsledare. 1996 underströks vikten av forskning inom detta område ytterligare då Kommunikationsforskningsberedningen och Vägverket gemen­samt beviljade medel för ett tvärvetenskapligt Kompetenscentrum inom området Trafikmiljö för äldre och personer med funktionsnedsättningar, för vilket jag fungerar som forskningsledare. 

Min forskning inom området trafikmiljö för äldre och personer med funktionsnedsättningar har under de drygt 30 år jag arbetat med dessa frågor, haft en bred inriktning och omfattat såväl säkerhetsaspekter som planering och organisation. Utgångspunkten i forskningen har varit brukarna själva, deras individuella förutsättningar och funktionella förmåga. Forskningen belyser vilka krav äldre och personer med funktionsnedsättninar behöver ha tillgodosedda för att trafik/transportsystemet ska kunna anses vara tillgängligt och användbart även för dessa grupper. Mitt avhandlingsarbete 1986 fokuserade vilka sociala konsekvenser bristande färdmedelstillgång har för äldre personer. 

Inom kollektivtrafikområdet har min forskning ett tydligt ”hela resan perspektiv”, dvs information, gångmiljö, hållplatser, trafiksystem, fordon och service inkluderas. Forskningen har inneburit att nya trafikformer och tekniska lösningar introducerats och testats, oftast i nära samarbete med kollektivtrafikbranschen och kommuner. Under 1980-talet samarbetade jag under en 10-årsperiod med Borås Lokaltrafik och Borås kommun, då Servicelinjetrafik introducerades i Sverige och under 1990-talet med Uppsalabuss och Uppsala kommun då bl a låggolvbussar infördes i landet. Utvärderingar av de lösningar som genomfördes i Borås och Uppsala visade tydligt att ett kollektivtrafiksystem som planeras utifrån äldre och personer med funktionsnedsättningar och deras särskilda förutsättningar och behov, medför en ökad rörlighet och livskvalitet för många. Under senare delen av 1990-talet har jag vidgat min forskning till att även omfatta utveckling av fordon för kollektivtrafik och andra samhällsbetalda transporter (t ex färdtjänst och sjukresor). Detta arbete har bl a genomförts inom ramen för EU-projekten MULI-bus och Taxis for All där jag samarbetade med svensk industri. Forskningen inom kollektivtrafikområdet har fortsatt med flera doktorandprojekt inom Kompetenscentrumet. 

Ett annat forskningsområde som jag ägnat särskild uppmärksamhet åt är äldres säkerhet i trafiken, både som bilförare och fotgängare. Under 1980-talet började jag studera äldre bilförares olyckor och dess orsaker. Detta arbete inleddes nationellt, men fortsatte snart till ett nordiskt samarbetsprojekt och utvecklades under 1990-talet till att även omfatta ny informationsteknik i fordonen. Denna forskning har också fortsatt i doktorandprojekt inom Kompetenscentrumet. Äldre fotgängares säkerhetsrisker är och har varit ett annat viktigt forskningsområde. Äldres fallolyckor fokuserade jag tidigt genom att kartlägga förekomsten och konsekvenserna av dessa skador i trafikmiljön bland äldre personer. Dessa studier konstaterade att denna typ av skada i trafiken är den utan jämförelse största bland äldre personer. Forskningen har resulterat i samarbete med ett flertal kommuner där konkreta åtgärder i gångmiljön genomförts i syfte att öka tillgängligheten/användbarheten och säkerheten/tryggheten, vilka sedan utvärderats. Forskningen inom detta område har fortsatt under 2000-talet också som doktorandprojekt inom Kompetenscentrumet.

Historiskt har jag i min forskning haft fokus på den äldre befolkningen och på personer med rörelsenedsättning. Under den senaste 10-årsperioden har dock forskningen även inriktats på personer med orienteringssvårigheter, dvs personer med kognitiva funktionsnedsättningar och personer med synnedsättningar. Vad gäller personer med kognitiva funktionsnedsättningar fokuserar forskningen denna grupps mobilitet utomhus, mera specifikt deras möjligheter att åka med kollektivtrafiken, och om riktade rehabiliteringsinsatser på individnivå kan bidra till en sådan utveckling. Forskningen som fokuserar personer med synnedsättningar inriktas på utformningsdetaljer för ledning och varning i gångmiljön och hur sådana ska implementeras i byggd miljö för att öka tillgängligheten/användbarheten liksom säkerheten/tryggheten för dessa grupper. Även inom dessa områden har forskningen utvecklats i doktorandprojekt inom Kompetenscentrumet.

Under min tid som forskare har jag haft ett stort internationellt utbyte med uppdrag åt organisationer som ECMT (European Conference of Ministers of Transport), OECD och NMR (Nordiska Minister­rådet) samt samarbete med konsulter och trafikföretag i U.S.A. och Kanada för att implementera svenska trafikkoncept t ex servicelinjetrafik. Jag har även deltagit i ett 10-tal EU-finansierade projekt, t ex EDDIT som studerade äldre bilförares krav vad gäller ny informations­teknologi i fordon och nyttan av densamma; SAMPO där ny informationsteknologi användes för att ytterligare utveckla och effektivisera s k anropsstyrda mellanformer av kollektivtrafik; TELSCAN som tog fram Guidelines i syfte att öka kunskapen bland tillverkare, planerare och andra forskare om vilka krav äldre och personer med funktionsnedsättningar behöver ha tillgodosedda vid framtagandet av ny teknik; HOTEL och SIZE som studerade mobilitet och livskvalitéfrågor bland äldre personer i relation till trafikmiljön samt Sentrip med fokus på brytpunkter i livet (bli pensionär respektive bli ensam i livet) och vad som händer med mobilitet och livskvalité i samband med dessa.  

Forskning som rör äldre och personer med funktionsnedsättningar och deras relation till omgivningen, i detta fall trafik/transportmiljön, måste bedrivas tvär/mångvetenskapligt för att allsidigt kunna belysa sam­hälls­nyttan. Gränsöverskridande samarbete och helhetslösningar blev tidigt ledord för min forskning, som i slutet av 1980-talet medförde ett drygt 10-årigt samarbete med institutionen för Byggnadsfunktionslära (professor Owe Åhlund). Samarbetet innebar att boende och transporter för äldre integrerades i gemensamma forskningsprojekt. Detta samarbete utvidgas till att även innefatta vård för äldre genom samarbete med institutionen för Samhällsmedicin i Malmö (dr Lena Annerstedt). 1996 bildades Kompetens­centrumet Trafikmiljö för äldre och personer med funktionsnedsättningar med doktorander från ett flertal discipliner - trafikteknik, byggd miljö, kulturgeografi, psykologi, sociologi och arbetsterapi. Sedan bildandet av Kompetenscentrumet 1996 har jag haft ett mycket nära och berikande samarbete med professor Susanne Iwarsson och hennes forskargrupp vid institutionen för Hälsa, vård och samhälle vid medicinska fakulteten. Sedan 2007 är detta samarbete djupt integrerat inom ramen för det tvärvetenskapliga centrumet vid Lunds universitet CASE (Centre for Ageing and Supportive Environments) med gemensam teori- och metodutveckling och med handledning över disciplin- och fakultetsgränser som ett naturligt inslag i verksamheten.